Metaphysique des tubes av Amélie Nothomb

Denna bok tog jag faktiskt mig igenom på franska (den finns inte ens i svensk övesättning) vilket jag känner mig nöjd med, men det gör också att jag kanske inte riktigt uppfattade exakt allt i boken. Det är svårt att recensera en bok på ett språk man inte behärskar till 100 %, men jag kan i alla fall säga att jag gillade den här boken. Amélie Nothomb (en belgisk författare som skriver på franska) verkar vara en ganska galen typ, vilket man märker på hennes böcker, men även på de intervjuer jag läst och sett med henne. Mycket rolig är hon i alla fall.

Méthaphysique des tubes är hennes påstådda självbiografi från att hon föddes till att hon fyller tre år(!). Man får följa hennes uppväxt i Japan (hennes far var diplomat) och hennes för sin ålder extremt avancerade resonemang. Hon måste ha varit ett mycket speciellt barn...

Jag har tidigare läst hennes Stupeur et tremblements som är väldigt rolig och som även finns på svenska med titeln Underkastelsens sötma. Hur den svenska översättningen är vet jag dock inte, för även denna läste jag på franska (den var dock lite mer lättläst än den här). Stupeur et tremblements handlar om Amélie som åker till Japan där hon bodde sina tre första år, för att arbeta på ett stort företag. Det hela går väl inte riktigt som hon har tänkt sig, det blir en riktig kulturkrock och Amélie förstår sig inte alls på de sociala koderna. Från att ha börjat på företaget för att arbeta bland annat med översättning degraderas hon och slutligen städar hon toaletterna.

Utvärdering år 2008

Jaha det var alla böcker jag läste 2008. 36 stycken blev det, tre i månaden. Jag har inte räknat serieböcker eller Lilla ångestboken (den kändes mest som en tjock broshyr). Fast antalet säger ju ingenting egentligen, det beror ju på hur tjocka och hur svår/lättlästa det är som är intressant om man nu ska "mäta" hur mycket man läst. Men det kan ju vara kul i alla fall. Jag har aldrig tidigare skrivit upp alla böcker jag läst under ett år så jag vet inte hur många jag brukar läsa. Det är också kul att kunna gå tillbaka och se vilka böcker man har läst, vissa glömmer man ju ganska snabbt. Jag ska försöka att skriva upp de böcker jag läser under 2009 också, men tidsbrist gör att jag kanske inte kommer att skriva så utförligt. Hittills har jag läst två eller tre böcker i år. Ska försöka skriva upp dem så snart som möjligt.

(Jag har för övrigt lagt till etiketten favoriter till de böcker jag gillade mest i år. Nio stycken kvalade in för den utmärkelsen i år.)

Lindas bästa/värsta av Linda Skugge

En samling krönikor av Linda Skugge från hennes femton år på Expressen. Jag hade läst de flesta av den senare delen, men det var en kul återblick och väldigt roligt att se hur hennes stil och åsikter har förändrats under den här tiden. Som jag har skrivit tidigare så gillar jag Linda Skugge även om hon retar gallfeber på mig ibland.

Hey Dolly av Amanda Svensson

Det går inte så bra med uppdateringen av den här bloggen. Jag har fortfarande inte skrivit klart om alla böcker jag läste 2008. Jag ska försöka avhandla dem lite snabbt.

Hey Dolly är skriven av Amanda Svensson, född 1987. Jag får komplex av så unga, begåvade personer. Medan jag läste boken tyckte jag om den väldigt mycket, men så fort jag lade ifrån mig den hade jag glömt bort den. Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om den här boken. Jag borde nog läsa den igen.

Duck city av Lena Andersson

Jag är lat idag och orkar inte skriva så mycket om den här boken. Här kan man läsa om handlingen. Jag tyckte inte den var så fantastisk som de flesta recensenter verkar tycka. Hon har kommit på en bra idé, men det hade räckt med en novell tycker jag. Det blir lite tjatigt efter ett tag, liksom nu har jag fattat grejen...

Mias hemlighet av Mia Eriksson

Detta är en fortsättning på böckerna Gömda och Asyl, men denna gång är inte Liza Marklund inblandad. Det märks. Boken är mycket dåligt skriven, den är helt ointressant och man får en delvis annan bild av Mia än i de tidigare böckerna. Jag stör mig ganska mycket på Mia i den här boken. Hon känns rätt självgod och jagcentrerad. I ett kapitel berättar hon om hur hon flyttar in hos sin nye amerikanske make och medan maken är borta möblerar hon om i huset och slänger en del grejer hon inte gillar. Hemligheten i bokens titel är att hon har ytterligare ett barn än de två som finns med i Gömda och Asyl. En son som hon lämnat i Sverige när hon flydde. (Detta avslöjas på bokens baksidetext så detta är ingen spoiler.) I den här boken tar hon kontakt med honom och han kommer över till USA och hälsar på. Detta besök gör mig mycket illa till mods att läsa om. Mia undviker sin son så mycket som möjligt och ojar sig över hur jobbigt allting är och avvisar sonens försök att prata ut med sin mamma om det som har hänt. Jag har väldigt svårt att sympatisera med henne i denna bok.

Asyl av Liza Marklund

Av samma anledning som jag läste om Gömda läste jag denna bok som jag inte hade läst förut. Boken berättar om hur Mia och hennes familj flyr först till Chile och sedan till USA där de lyckas få asyl på grund av att Sverige inte lyckats skydda Mia mot hennes förre sambo. Anledningen till att jag inte läst Asyl tidigare är att jag inte ansåg att det verkade finnas så mycket mer att berätta efter Gömda. Och jag hade rätt. Det enda intressanta är att de får asyl men vägen dit tyckte jag inte var så jättespännande.