Jag har läst den förut och det är en av mina favoritböcker. Som tur är tålde den en omläsning, jag gillade den lika mycket den här gången. Fast den var ganska anorlunda än jag mindes. Första delen i denna självbiografiska bok handlar om Carina Rydbergs resa till Indien och ett kortvarigt förhållande med en indier. Den andra och längre delen handlar om hennes liv i Stockholm, i synnerhet i baren hos PA & Co, där hon förälskar sig i advokaten Rolf, som hon, när han dissar henne, bestämmer sig för att hämnas på genom att skriva boken Den högsta kasten.Jag kommer att tänka på att jag redan recenserat en självbiografisk roman som verkar vara skriven som hämnd, nämligen Unni Drougges Boven i mitt drama kallas kärlek. Rydbergs roman är verkligen tusen gånger bättre än den, dels för att Rydberg är en tusen gånger bättre författare, dels för att där Drougge hela tiden vill framställa sig själv som felfri, är Rydberg helt självutlämnande - hon framställs inte särskilt smickrande direkt - och det är bland annat det som gör boken så bra.
Boken orsakade rabalder när den kom ut 1997 på grund av att Rydberg utelämnar personer med sina riktiga namn. Nuförtiden är detta grepp vardagsmat (förutom Drougge, tex Maja Lundgren och nu senast Lars Norén), även om det fortfarande rör om i mediegrytan varje gång det händer.
Idag fick jag reda på att Rydberg kommer med en ny bok i början av nästa år. Det ser jag fram emot.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar