Den vita massajen av Corinne Hofmann

Den andra boken jag läste i år är Den vita massajen av schweiziskan Corinne Hofmann som levde tillsammans med en massaj i Kenya under några år. Liksom i Drougges bok verkar det enda som håller huvudpersonen kvar vid sin man hans utseende. På en resa till Kenya träffar Corinne denna massaj som hon faller pladask för trots att det enda språk de kan kommunicera på är mycket bristfällig engelska. Hon flyttar in i hans hydda, de gifter sig och får en dotter ihop. Att maken redan innan bröllopet berättar att han har för avsikt att ta en till fru senare avskräcker henne inte. Corinne beskriver detaljerat alla sina förehavanden, även ganska meningslösa händelser. Det hon däremot inte lyckas förmedla är vad det är som gör att hon älskar den här mannen som är väldigt svartsjuk och som hon inte verkar ha så mycket gemensamt med. Till slut blir dock hans svartsjuka för påfrestande för förhållandet och hon flyr tillbaks till Schweiz med dottern. På baksidan av boken står det att hon flyr för att skydda dottern från att bli omskuren, men hon nämner bara omskärelse en gång och inte i samband med att hon sticker därifrån vad jag kan påminna mig. Konstigt att avslöja slutet på baksidan av boken kan jag också tycka. (Nu gör jag i och för sig samma sak här...)

Historien är givetvis mycket fascinerande men illa skriven vilket stör upplevelsen. Eftersom jag vet väldigt lite om livet i Kenya skulle det också vara intressant med lite mer beskrivningar av livet omkring henne. Hela handlingen kretsar kring Corinne. Hon beskriver bara rakt upp och ned vad hon gör och reflekterar inte över huvud taget över sin egen roll som vit västerländsk kvinna i massajbyn. Hon ger intryck av att vara väldigt naiv, men det kan nog i och för sig ha varit en fördel för henne i detta sammanhang.

Det finns två uppföljningar till denna bok. Den vita massajens dotter och Resan tillbaka till den vita massajen (vilken titel förbryllar mig; det är väl hon som är den vita massajen?). Den förra handlar enligt dess beskrivning om livet i Schweiz efter flykten och den senare om hennes resa tillbaka till massajbyn fjorton år efter flykten därifrån. Dessa böcker känns helt ointressanta för mig, och verkar vara enbart vara ett försök att mjölka ut så mycket så möjligt av den här historien, i samma anda som de två uppföljarna till Gömda av Liza Marklund. (Jag har i och för sig inte läst Asyl, men Mias hemlighet var verkligen en av de mest meningslösa böcker jag har läst (eller lyssnat på; lånade den som ljudbok på biblioteket i brist på annat)).