Deckare är inte min favoritgenre, men jag brukar klämma en då och då, det kan vara trevligt med en sidvändare ibland. Jag hade faktiskt inte läst någon deckare av Nesser tidigare, så jag visste inte vad jag hade att vänta mig. Det som direkt slog mig var hur mycket bättre han skriver jämfört med de svenska deckarförfattare jag läst på sistone - ingen nämnd, ingen glömd.I berättelsens början får man stifta bekantskap med en familj inför en sammankomst i samband med en pensionerad lärares 65-årsdag och hans äldsta dotters 40-årsdag. Berättarperspektivet skiftar mellan de olika familjemedlemmarna. En bit in i berättelsen försvinner en person och efter ett tag kopplas polisen in. Berättelsen har bra driv, men det slutliga omdömet blir att historien bjuder på alltför få överraskningar och att lösningen till mysteriet är väl fantasilös. Detta gör förvisso historien hyfsat trovärdig till skillnad från många andra deckare, men lämnar mig med en känsla av att "var det allt?".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar