Pojken som kallades det av Dave Pelzer

Dave Pelzers barndomsskildring av sin uppväxt hos en uppenbart sjuk mor som plågar honom under många år innan han till slut blir omhändertagen och placerad i fosterhem är såklart en fruktansvärd historia. Jag kände ofta att det här kan inte vara sant, han måste hitta på. Men sen tänker man på Bobby som misshandlades till döds, på Fritzl med källaren mm och inser att det faktiskt finns riktigt riktigt galna människor. Denna bok är mest en lång uppradning av hemskheter som Daves mamma utsatte honom för, sida upp och sida ner. Som roman betraktat är den dock inget vidare.