
Romanen är skriven som om den vore en biografi, det är samma enkla språk som brukar prägla dessa. Det är det ju inte, men å andra sidan får boken mig att tänka på alla dem som faktiskt delar samma öde som de två kvinnorna i Tusen strålande solar, vilka tvingas gifta sig med en äldre man som misshandlar dem både psykiskt och fysiskt. De lever som hans slavar, får bara gå utanför huset när han är med, och då iklädda burka. Dessutom har de ingenstans att få hjälp, eftersom samhället och lagen står helt på mannens sida. Det är verkligen fruktansvärt och boken gör ett ganska bra jobb med att få en att sätta sig in i dessa kvinnors situation.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar