Vindens skugga av Carlos Ruiz Zafón

Återigen tycker jag det är svårt att ge ett rättvist omdöme eftersom jag lyssnade på denna roman som ljudbok. Jag hade svårt för Jonas Karlsson redan innan, men efter att ha lyssnat på den här - oändligt långa kändes det som - boken tål jag inte hans röst. Han läser så otroligt irriterande, alldeles för tillgjort.

Historien om en pojke som hittar en undangömd bok i "de bortglömda böckernas gravkammare" och dras in i en historia som i sig bildar en roman framstår för mig som väldigt tramsig. Den är lång, omständlig, pratig, barnslig.

I romanen är tydligen vissa delar kursiverade, där personer i boken återberättar en historia för huvudpersonen Daniel. Eftersom kursiv röst inte finns så var det ibland lite svårt att komma ihåg när det var någon annan än författaren som "talade" eftersom dessa partier var väldigt långa, och man hade kanske stängt av mitt i ett sådant stycke.

Något jag störde mig väldigt mycket på var att dessa partier som skulle vara återberättande av en romanfigur ofta innehöll sådant som den personen inte alls kunde veta, och de var skrivna i samma stil som resten av romanen, inte alls såsom en person faktiskt skulle berätta. Till exempel kunde en person berätta extremt detaljerat om vad en annan person hade varit med om och även exakt hur den personen hade tänkt i dessa ögonblick. Det var kanske något slags medvetet stilgrepp som jag inte begrep mig på, men för mig framstod det enbart som fånigt.

Nej vad det är som har trollbundit så många läsare av den här boken förstår jag inte. Men det är ju inte första gången direkt...